Stadshotellet i Trosa

Hotellrumsutsikt. De bor fåglar på taket precis utanför. Måsar eller trutar, inte vet jag men de har ungar. Oavsett artbetäckning så är de flygande råttor. Skrikande. Skränande. Hela kvällen och hela morgonen och säker lite därimellan (sovit dåligt iallafall av någon anledning och de där gråbruna tussarna och deras överbeskyddande föräldrar lär ha med saken att göra).

Ett tips till ilska högljudda fjäderfän: bygg inte bo mitt bland människor och hotell.

Room with a viewSkrik, skrän, pip och skrik

Synintrycksterrorism

_20170130_184847

Från ordboken:
Terrorism: det att terrorisera.
Terrorisera: behärska genom terror
Terror: Skräck, skräckvälde, våld som utövas i politiskt syfte.

På flygplanet för semester. Vi står i gången mellan sätena på flygplanet, passet och boardingkort i ena handen och vinterjackan i den andra. Vi väntar på att komma fram till våra platser. Vi har lyckats skapa ett hål i almanackan. Ett hål som ska fyllas med sol, god mat, vin, frånvaro av borden/jobb/måsten och närvaro av avslappning. Det går att börja upptäcka en optimistisk (!) liten mysig semester känsla där inne i kroppen som börjar kräva att få mer utrymme, att under en vecka få kämpa sig så stor den hinner bland trasslet av stress, spända muskler, oro och inkörda vardagsspår. Blicken vandrar ut över raderna i planet och människor som försöker få in handbagaget i facken ovanför sätena, föräldrar som försöker få barnen att hålla sams genom att sätta sig mittemellan dem och redan förfriskade medelålders grupper av kvinnor och män – en vanlig småpatetisk blandning av Swedens finest – som ska ut i världen. Och då fastnar ögonen på The Combover. Finns det ens ett ord på svenska? Jag kan inte sluta stirra. Jag trodde inte att sådana män fanns på riktigt ute i verkligheten. De finns väl bara i parodier på tv?! Men där står han. En Leif Loket Olsson flint som desperat försökts döljas genom att kamma över långt hår från ena sidan av huvudet, tvärs över öknen och bort till andra örat. Jag tycker synd om farbrorn men DET ÄR INTE ACCEPTABELT! Det är SYNINTRYCKS TERRORISM! Det gör ont i ögonen men jag kan inte slita blicken från … den här figurens uppenbarelse. Jag vill dra mitt sällskap i ärmen och viska ‘titta…. är det på riktigt’  men jag får inte ut ett ljud och händerna är paralyserade.

Kön med människor glesas ut då de hittar sina platser och vi slår oss ned vi med. Flygvärdinnorna drar säkerhetsgenomgången men jag kan inte fokusera. Det enda som snurrar i huvudet är ‘Hur tänkte han när han tog beslutet att aktivt arbeta för att få tillräckligt långt hår på ena sidan för att sedan kunna kamma det över huvudet för att kamouflera den väldigt uppenbara stora flinten som växt fram med åren?’ … Han har glasögon, de må vara gamla och i fel styrka men … nej… Han bryr sig om hur han ser ut, annars skulle han inte anstränga sig men … nej jag får inte ihop det. Jag blinkar och blinkar. Jag blundar. Ruskar på huvudet. Men bilden av Herr comb-over försvinner inte från näthinnan. Begreppet synintrycksterrorism dyker upp i tankarna.

Nu en månad senare slår jag upp ordet terror i ordboken. Skräck stämmer bra. ‘Våld som utövas i politiskt syfte’ är jag inte lika säker på i det här sammanhanget. … Eller är han sponsrad av miljöaktivisterna för att få oss samvetslösa egocentriska semesterflygare att få flygplansresor att bli så negativt betingade att vi helt enkelt slutar med våra vårdslösa miljöförstörande resor?

Svårt att veta. Men rädslan av att fastna med ögonen på en comb-over lever kvar. Jag trodde verkligen inte att de fanns på riktigt. Vad för andra oanade hemska upplevelser lurar där ute egentligen?

Citat av Peter Währborg

Citat hämtat ur tidningskrönikan ”Jag är en glad pessimist” av Peter Währborg, stressforskare och tisdagskrönikör i GP. 160626

Albert Einstein lär ha sagt att endast två saker är oändliga, nämligen universum och mänsklig dumhet. Och då var han ändå inte helt säker på det förstnämnda. Detsamma torde gälla för människans grymhet. Möjligen är det bästa beviset för att det finns intelligent liv någon annanstans i universum, att de inte har tagit kontakt med oss.

[För artikeln i helhet – klicka här]