Hemmafix och städning är sisofysarbete

Det är snart julafton. Vi ska ha gäster. Det ska städas, målas om, fixas. Och här sitter jag och gnäller i text, vrålar inombords och dödar allt jag ser med blicken.

”Jag kan stå för ommålningen av köket älskling, det går fort.” … Ett och ett halvt år senare har jag gett mig själv en hård mental spark i baken och ska äntligen måla klart de sista hyllplanen. Köpte färg igår. Börjar förbereda idag.

  1. Plockar av hyllorna: Varför har vi det och det liggandes här?!? Slänga. Ställa på bordet för att göra rent (allt är dammigt och fett från att ha stått bredvid spisen i ett drygt år – Äckligt) och sedan hitta en mer korrekt plats till sakerna (egentligen borde man slänga sånt man inte saknat på ett drygt år men jag har självinsikt nog att se att jag börjar bli som min mamma som sparar det mesta så jag kommer ställa de jävla glasflaskorna någonstans och sedan flytta på dem om ett år igen, eller så står de orörda tills jag flyttar nästa gång).
  2. Tvätta inför målning: Fett och damm igen. Överallt. Hur lever vi egentligen?! älskling vi är så mycket snuskigare än jag någonsin velat tro. vi borde skrubba hela lägenheten och oss själva med klorin. Om de här hörnen lyckats bli så vidriga så vem vet vad vi kan hitta om vi tittar noggrannare på andra ställen?!
    Listen mot golvet sitter löst. Drar loss den för den kan målas lättare då. Tittar in under där den suttit. In under hela köksbänken/spis/diskho. Det skulle jag inte gjort.
  3. Damm. Smulor. Fine, det är väntat. Men där hittas även två bakplåtspapper. Och innanför dem, så långt in som det går att se med en ficklampa så ligger en massa skräp. Försöker nå med dammsugaren men når inte. Hämtar golvskrapa från badrummet och lyckas fiska fram nåt plastskräp. Men det är massor kvar. Överväger att tejpa ihop golvskrapan med en mopp för att nå men inser sekunden efter att jag kanske bara kan öppna bortersta lådan – soplådan och nå skräpen därifrån. Sagt och gjort – lyckas lyfta bort hela lådan. Fiskar upp en halv påse med plastskräp som klättrat ur plastinsamlingen och tagit sin tillflykt till under och in i mörkret.
  4. Med soplådan borta avslöjas grisigheterna under den, på hyllplanet under lådan men över plastskräpens hemliga tillhåll. Skrubba. Hela soplådan borde tömmas och skrubbas den också. Det är ju ändå jul snart och då kommer det gäster – man måste ju ha en fräsch soplåda ( hur fan tänker jag egentligen, prioritera!). Kväver impulsen att städa och skrubba hela soplådan och de olika kärlen för sopsortering. Tillbaka till målarprojektet. Trodde du ja. Den förbannade soplådan går inte att få på plats igen. Det blir snett, det blir vint, det går inte att stänga hela vägen. Den fastnar på ena skenan under så det går inte att ens försöka få det rätt igen.
  5. Jag vrålar inombords och talar samtidigt lugnande och stilla till den del av mig som vill sparka sönder lådan. Hungern börjar suga i inälvorna men jag vill inte steka något till lunch, vilket såklart är det enda jag kommer på att göra med det som finns hemma – för om jag steker nåt kommer nytt matos på hyllorna och då kommer färgen inte fästa utan flagna någon mycket vacker och bra dag bara för att. Bara för att.

Det är så här det är. Städning är ett Sisofysarbete. Man börjar någonstans och det tar aldrig slut. Det finns alltid någonstans där det borde dammsugas, dammas, torkas, skrubbas. Och även om det väl är gjort så är det snart dags att göra om igen. Och igen. Och igen. Det tar aldrig slut.

Och vissa dagar drar man i en tråd och så rasar allt över en. Eller kanske inte vissa dagar, de flesta, alla där man inte ligger lågt och latar sig.

När man tar tag i ‘det’ så tar det aldrig slut. När man inte tar tag i det så blir det bara värre. Omöjligt.

Synintrycksterrorism

_20170130_184847

Från ordboken:
Terrorism: det att terrorisera.
Terrorisera: behärska genom terror
Terror: Skräck, skräckvälde, våld som utövas i politiskt syfte.

På flygplanet för semester. Vi står i gången mellan sätena på flygplanet, passet och boardingkort i ena handen och vinterjackan i den andra. Vi väntar på att komma fram till våra platser. Vi har lyckats skapa ett hål i almanackan. Ett hål som ska fyllas med sol, god mat, vin, frånvaro av borden/jobb/måsten och närvaro av avslappning. Det går att börja upptäcka en optimistisk (!) liten mysig semester känsla där inne i kroppen som börjar kräva att få mer utrymme, att under en vecka få kämpa sig så stor den hinner bland trasslet av stress, spända muskler, oro och inkörda vardagsspår. Blicken vandrar ut över raderna i planet och människor som försöker få in handbagaget i facken ovanför sätena, föräldrar som försöker få barnen att hålla sams genom att sätta sig mittemellan dem och redan förfriskade medelålders grupper av kvinnor och män – en vanlig småpatetisk blandning av Swedens finest – som ska ut i världen. Och då fastnar ögonen på The Combover. Finns det ens ett ord på svenska? Jag kan inte sluta stirra. Jag trodde inte att sådana män fanns på riktigt ute i verkligheten. De finns väl bara i parodier på tv?! Men där står han. En Leif Loket Olsson flint som desperat försökts döljas genom att kamma över långt hår från ena sidan av huvudet, tvärs över öknen och bort till andra örat. Jag tycker synd om farbrorn men DET ÄR INTE ACCEPTABELT! Det är SYNINTRYCKS TERRORISM! Det gör ont i ögonen men jag kan inte slita blicken från … den här figurens uppenbarelse. Jag vill dra mitt sällskap i ärmen och viska ‘titta…. är det på riktigt’  men jag får inte ut ett ljud och händerna är paralyserade.

Kön med människor glesas ut då de hittar sina platser och vi slår oss ned vi med. Flygvärdinnorna drar säkerhetsgenomgången men jag kan inte fokusera. Det enda som snurrar i huvudet är ‘Hur tänkte han när han tog beslutet att aktivt arbeta för att få tillräckligt långt hår på ena sidan för att sedan kunna kamma det över huvudet för att kamouflera den väldigt uppenbara stora flinten som växt fram med åren?’ … Han har glasögon, de må vara gamla och i fel styrka men … nej… Han bryr sig om hur han ser ut, annars skulle han inte anstränga sig men … nej jag får inte ihop det. Jag blinkar och blinkar. Jag blundar. Ruskar på huvudet. Men bilden av Herr comb-over försvinner inte från näthinnan. Begreppet synintrycksterrorism dyker upp i tankarna.

Nu en månad senare slår jag upp ordet terror i ordboken. Skräck stämmer bra. ‘Våld som utövas i politiskt syfte’ är jag inte lika säker på i det här sammanhanget. … Eller är han sponsrad av miljöaktivisterna för att få oss samvetslösa egocentriska semesterflygare att få flygplansresor att bli så negativt betingade att vi helt enkelt slutar med våra vårdslösa miljöförstörande resor?

Svårt att veta. Men rädslan av att fastna med ögonen på en comb-over lever kvar. Jag trodde verkligen inte att de fanns på riktigt. Vad för andra oanade hemska upplevelser lurar där ute egentligen?

Hämta ut paket. (optimist vs. realist, inte pessimism)

Realisten: kan vi ta sällskap och hämta ut paketet? Har vi någon Ikeakasse att bära i?

Optimisten: jag är dödstrött och behöver vila. Du klarar det själv, det kan inte vara så stort.

Realisten: ok, jag kan gå själv men det får inte plats i en vanlig påse.

Optimisten: jo det borde det göra

Realisten : nej… Det kommer inte gå ner i en vanlig påse.

{Hämtar paketet}

DSC_0026.JPG

(fundering: är det slutresultatet/facit som avgör vem av optimisten och pessimisten som egentligen var realist?)

Dygnet runt pessimist -drömmar

Jourhavande pessimist är igång dygnet runt, både för er där ute och för sig själv. Tack hjärnan för att du tar över när jag sover. Djävligt schysst.

Inatt drömde jag att bokmärket fallit ur boken jag läser. Det är en tjock bok, sådär 1350 sidor kom jag fram till. Frustrerande att försöka hitta tillbaka till vart jag var. Och när jag precis börjat identifiera ungefär vilket det aktuella kapitlet var så blir jag störd  slår ihop boken och får börja om. Hittar rätt del av boken igen och slänger in ett bokmärke för att leta fram exakt sida senare – eftersom jag hade bråttom någonstans.

Mina böcker är viktiga, ge fan i att dem när jag sover Hjärnan.

Sen att jag drömde att jag satt hukad och kissade utomhus och det sprutade urin bokstavligen talat överallt. På fötterna. På byxorna. På jacka. OCH I ANSIKTET…  I ansiktet. Seriöst Hjärnan, hur sjukligt tillsnurrad är du?! Vilken kvinnas anatomi är ens byggd så att det ens finns en realistisk möjlighet att ett sådant scenario skulle kunna inträffa?

Nattsömnens huvudsyfte är att kropp och sinne ska få vila, återhämta sig och bli redo att klara av ytterligare en dag i den krävande verklighet vi alla traskar runt i. Men du Hjärnan. Du har en ondskefull plan. Jag genomskådar dig. Du håller igång dygnet runt, du stressar mig, du försöker köra slut på mig långsamt så att jag ska bli galen som don Quijote och dö ensam inspärrad på ett dårhus. Well done  smart plan. Men nu kom jag på dig.

Å andra sidan. Är man jourhavande pessimist så ska man väl leva upp till namnet. Låt oss se i natt Hjärnan vad du kan komma på. Jag är redo.

Konvertering till valross pågår

Första dagen på nya året. 2017.
Nyårsafton var fyllt med människor som önskade varandra gott nytt år. Jag tänkte tyst för mig själv: ‘Vi får väl se…’

Nyårsdagen: Meddelar världen att jag nu har påbörjat konverteringen till valross. Jag är trött och lagom butter. Igår kväll stod jag upprätt och hade specialinköpta underkläder som skulle platta till magen så att klänningen som legat i garderoben skulle bli använd för första gången. Sminkad, håret uppsatt och en något falsk men hyfsad siluett. Idag är en annan historia. Jag är plufsig och tjock och har stationerat mig i soffan. Huden på benen ser ut som en blandning mellan en krackelerad saltöken och elefanthud – tack vinterluften för det. Solen skiner vackert ute vilket gör att persiennen dras ned för att slippa bli bländad. Finner inte riktigt någon lockelse i att krypa ur högen med mjukiskläder och bli en någorlunda presentabel vuxen människa på vinterpromenad. Jag vet att jag borde men jag är mitt uppe i starten på konvertering till valross så jag blir troligen kvar i soffan. Detta är ett väldigt viktigt projekt. Kanske har mustaschen och huggtänderna hunnit växa ut lagom tills dess att omvärlden ställer krav på mig att bli social – då kan jag bara stirra oförstående tillbaka och ge ifrån mig ett otydligt grymtande. Det är svårt att vara delaktig i ett socialt samtal med betar i käften, det förstår väl alla. Och vem har någonsin krävt av en valross att de ska ta ansvar för städning, åka till jobbet (ha möten, pappersarbete) och allt annat man ska och borde?! Nä Valrossars natur är nog mer att vara feta, äta lite, ta det lugnt. Och ha hud som tål vinterkyla.

valross

Ej homogeniserad

Var på mataffären igår och såg detta mjölkpaket i kylen. Ytterst underligt och suspekt. Nu tycker jag faktiskt att homofoberna har gått för långt! Det finns ingen ‘homogener’ och vilket pucko har fått den befängda idén att – om en det fanns en speciell gen som gör individer till homosexuella – så skulle den finnas i vanlig komjölk och påverka människan genom mjölkkonsumtion. Jävla idioter!!

dsc_1658

http://www.mjölk.se finns information om homogeniserad mjölk (de borde ju vara experter på ämnet mjölk utifrån vad webbsidan heter men man vet ju aldrig. Hur som helst känns det som en bättre källa än sambon, även om han sa i princip samma sak. (smartass)).

Ett utdrag av vad de skrivit är:

Homogenisering innebär att få stora fettkulor blir många små. Mjölkens fettkulor varierar naturligt i storlek och de omges av ett mycket speciellt membran som består av proteiner och fosfolipider. I ohomogeniserad mjölk stiger de större fettkulorna uppåt och bildar ett gräddskikt på ytan, på grund av att fett är lättare än vatten.

Vid homogenisering går mjölkfettet igenom en smal kanal, en så kallad spalt, med hög hastighet. Fettkulorna splittras upp efter spalten på grund av bland annat turbulens och virvelbildning. Alla fettkulor får samma storlek vilket gör att de inte stiger till ytan.

Homogenisering ger en fylligare smak men har ingen större betydelse ur näringssynpunkt. Mjölk har homogeniserats i Sverige sedan 1950-talet.

Jaha. Det är tydligen inte homofober som tagit fram denna mjölkversion. Jag hade fel. Men vilken normal människa i en vanlig mataffär förväntas förstå ord som homogenisering? (Ja förutom sambon då). Kanske dags att skriva ett brev till utbildningsministern och påpeka att lärarna på hemkunskapslektionerna framledes ska skicka ut barnen med papper och penna till mataffärerna och skrivs upp alla ord de inte förstår och sedan ha det som underlag för den reviderade läroplanen!

Nu ska jag gå och ta ett glas alldeles vanlig klassisk homogeniserad mjölk.