Hemmafix och städning är sisofysarbete

Det är snart julafton. Vi ska ha gäster. Det ska städas, målas om, fixas. Och här sitter jag och gnäller i text, vrålar inombords och dödar allt jag ser med blicken.

”Jag kan stå för ommålningen av köket älskling, det går fort.” … Ett och ett halvt år senare har jag gett mig själv en hård mental spark i baken och ska äntligen måla klart de sista hyllplanen. Köpte färg igår. Börjar förbereda idag.

  1. Plockar av hyllorna: Varför har vi det och det liggandes här?!? Slänga. Ställa på bordet för att göra rent (allt är dammigt och fett från att ha stått bredvid spisen i ett drygt år – Äckligt) och sedan hitta en mer korrekt plats till sakerna (egentligen borde man slänga sånt man inte saknat på ett drygt år men jag har självinsikt nog att se att jag börjar bli som min mamma som sparar det mesta så jag kommer ställa de jävla glasflaskorna någonstans och sedan flytta på dem om ett år igen, eller så står de orörda tills jag flyttar nästa gång).
  2. Tvätta inför målning: Fett och damm igen. Överallt. Hur lever vi egentligen?! älskling vi är så mycket snuskigare än jag någonsin velat tro. vi borde skrubba hela lägenheten och oss själva med klorin. Om de här hörnen lyckats bli så vidriga så vem vet vad vi kan hitta om vi tittar noggrannare på andra ställen?!
    Listen mot golvet sitter löst. Drar loss den för den kan målas lättare då. Tittar in under där den suttit. In under hela köksbänken/spis/diskho. Det skulle jag inte gjort.
  3. Damm. Smulor. Fine, det är väntat. Men där hittas även två bakplåtspapper. Och innanför dem, så långt in som det går att se med en ficklampa så ligger en massa skräp. Försöker nå med dammsugaren men når inte. Hämtar golvskrapa från badrummet och lyckas fiska fram nåt plastskräp. Men det är massor kvar. Överväger att tejpa ihop golvskrapan med en mopp för att nå men inser sekunden efter att jag kanske bara kan öppna bortersta lådan – soplådan och nå skräpen därifrån. Sagt och gjort – lyckas lyfta bort hela lådan. Fiskar upp en halv påse med plastskräp som klättrat ur plastinsamlingen och tagit sin tillflykt till under och in i mörkret.
  4. Med soplådan borta avslöjas grisigheterna under den, på hyllplanet under lådan men över plastskräpens hemliga tillhåll. Skrubba. Hela soplådan borde tömmas och skrubbas den också. Det är ju ändå jul snart och då kommer det gäster – man måste ju ha en fräsch soplåda ( hur fan tänker jag egentligen, prioritera!). Kväver impulsen att städa och skrubba hela soplådan och de olika kärlen för sopsortering. Tillbaka till målarprojektet. Trodde du ja. Den förbannade soplådan går inte att få på plats igen. Det blir snett, det blir vint, det går inte att stänga hela vägen. Den fastnar på ena skenan under så det går inte att ens försöka få det rätt igen.
  5. Jag vrålar inombords och talar samtidigt lugnande och stilla till den del av mig som vill sparka sönder lådan. Hungern börjar suga i inälvorna men jag vill inte steka något till lunch, vilket såklart är det enda jag kommer på att göra med det som finns hemma – för om jag steker nåt kommer nytt matos på hyllorna och då kommer färgen inte fästa utan flagna någon mycket vacker och bra dag bara för att. Bara för att.

Det är så här det är. Städning är ett Sisofysarbete. Man börjar någonstans och det tar aldrig slut. Det finns alltid någonstans där det borde dammsugas, dammas, torkas, skrubbas. Och även om det väl är gjort så är det snart dags att göra om igen. Och igen. Och igen. Det tar aldrig slut.

Och vissa dagar drar man i en tråd och så rasar allt över en. Eller kanske inte vissa dagar, de flesta, alla där man inte ligger lågt och latar sig.

När man tar tag i ‘det’ så tar det aldrig slut. När man inte tar tag i det så blir det bara värre. Omöjligt.

Som smakar 100%

dsc_0165

Reklamaffisch på busshållplats 170304

Grattis Estrella. Ni har minst en person i er personal (eller på reklambolaget ni gett uppdraget åt) som lärt sig att räkna med procent. Eller? Mja… inte helt övertygad om att det blev helt rätt här.

På förpackningen på bilden står:

  • 40% mindre fett. Än vad? 40% mindre fett än … vad jämför ni med?!
  • 100% god smak. Enligt vem? Är det en garanti? Vad ska konsumenten göra om det bara är 70% god smak och resterande 30% är lite halvdan eller mindre god smak?

På planschen står:

  • Är det sant? Lättare chips som smakar 100%.
    Svar: Nej. Det är inte sant. om det var 100% smak så är det samma som att produkten, i det här fallet linschips, består av enbart smak, inget annat. Bara smak – sinnesförnimmelse av sött,salt osv. Men chipsen har ju en fysisk konsistens, och form, och färg. Så nej. Det är inte sant att chipsen smakar 100%. Eller är jag för petig nu – glömde de kanske bara att skriva sista ordet ? Exempelvis Lättare chips som smakar 100% mosade fluffade torkade linser pudrade med syntetiska smakämnen som vi lärt känna som sourcream och lök’. Eller ‘Lättare chips som smakar 100% meningslös kopia av våra vanliga chips’.
    På förpackningen står ju faktiskt att chipsen har 100% god smak. Och så är vi tillbaka till ‘enligt vem’-frågan.

Nej jag blir förvirrad. Tur att Estrella inte är producent av läroböcker i matematik eller svenska språket. Då skulle samhället rasa ihop inom några generationer. Ingenting skulle längre fungera.

Hämta ut paket. (optimist vs. realist, inte pessimism)

Realisten: kan vi ta sällskap och hämta ut paketet? Har vi någon Ikeakasse att bära i?

Optimisten: jag är dödstrött och behöver vila. Du klarar det själv, det kan inte vara så stort.

Realisten: ok, jag kan gå själv men det får inte plats i en vanlig påse.

Optimisten: jo det borde det göra

Realisten : nej… Det kommer inte gå ner i en vanlig påse.

{Hämtar paketet}

DSC_0026.JPG

(fundering: är det slutresultatet/facit som avgör vem av optimisten och pessimisten som egentligen var realist?)

Långsiktiga planer

Det här med att ha långsiktiga planer. Har du inga planer kan du lätt ses som en oansvarig dagdrivare utan ambitioner. Hur ska du kunna uppnå något med ditt liv? De flesta större förändringar i livet som vi önskar eller vill uppnå tar tid och behöver därmed rimligen planeras inför på ett eller annat sätt.

Men.

Har du långsiktiga planer så kan du ses som en person som är alltför insnöad på ett spår och inte kan njuta av nuet. Det vill säga om du verkligen satsar intensivt. Men att ha långsiktiga planer generellt innebär ofta även att du, eller någon/något, inte når dem för att så mycket hinner hända på vägen fram till målet att målet blir omöjligt eller inte längre känns relevant.

Så… Vad är ett rimligt långsiktigt mål?

fb_img_1485158097192

Konvertering till valross pågår

Första dagen på nya året. 2017.
Nyårsafton var fyllt med människor som önskade varandra gott nytt år. Jag tänkte tyst för mig själv: ‘Vi får väl se…’

Nyårsdagen: Meddelar världen att jag nu har påbörjat konverteringen till valross. Jag är trött och lagom butter. Igår kväll stod jag upprätt och hade specialinköpta underkläder som skulle platta till magen så att klänningen som legat i garderoben skulle bli använd för första gången. Sminkad, håret uppsatt och en något falsk men hyfsad siluett. Idag är en annan historia. Jag är plufsig och tjock och har stationerat mig i soffan. Huden på benen ser ut som en blandning mellan en krackelerad saltöken och elefanthud – tack vinterluften för det. Solen skiner vackert ute vilket gör att persiennen dras ned för att slippa bli bländad. Finner inte riktigt någon lockelse i att krypa ur högen med mjukiskläder och bli en någorlunda presentabel vuxen människa på vinterpromenad. Jag vet att jag borde men jag är mitt uppe i starten på konvertering till valross så jag blir troligen kvar i soffan. Detta är ett väldigt viktigt projekt. Kanske har mustaschen och huggtänderna hunnit växa ut lagom tills dess att omvärlden ställer krav på mig att bli social – då kan jag bara stirra oförstående tillbaka och ge ifrån mig ett otydligt grymtande. Det är svårt att vara delaktig i ett socialt samtal med betar i käften, det förstår väl alla. Och vem har någonsin krävt av en valross att de ska ta ansvar för städning, åka till jobbet (ha möten, pappersarbete) och allt annat man ska och borde?! Nä Valrossars natur är nog mer att vara feta, äta lite, ta det lugnt. Och ha hud som tål vinterkyla.

valross

Ej homogeniserad

Var på mataffären igår och såg detta mjölkpaket i kylen. Ytterst underligt och suspekt. Nu tycker jag faktiskt att homofoberna har gått för långt! Det finns ingen ‘homogener’ och vilket pucko har fått den befängda idén att – om en det fanns en speciell gen som gör individer till homosexuella – så skulle den finnas i vanlig komjölk och påverka människan genom mjölkkonsumtion. Jävla idioter!!

dsc_1658

http://www.mjölk.se finns information om homogeniserad mjölk (de borde ju vara experter på ämnet mjölk utifrån vad webbsidan heter men man vet ju aldrig. Hur som helst känns det som en bättre källa än sambon, även om han sa i princip samma sak. (smartass)).

Ett utdrag av vad de skrivit är:

Homogenisering innebär att få stora fettkulor blir många små. Mjölkens fettkulor varierar naturligt i storlek och de omges av ett mycket speciellt membran som består av proteiner och fosfolipider. I ohomogeniserad mjölk stiger de större fettkulorna uppåt och bildar ett gräddskikt på ytan, på grund av att fett är lättare än vatten.

Vid homogenisering går mjölkfettet igenom en smal kanal, en så kallad spalt, med hög hastighet. Fettkulorna splittras upp efter spalten på grund av bland annat turbulens och virvelbildning. Alla fettkulor får samma storlek vilket gör att de inte stiger till ytan.

Homogenisering ger en fylligare smak men har ingen större betydelse ur näringssynpunkt. Mjölk har homogeniserats i Sverige sedan 1950-talet.

Jaha. Det är tydligen inte homofober som tagit fram denna mjölkversion. Jag hade fel. Men vilken normal människa i en vanlig mataffär förväntas förstå ord som homogenisering? (Ja förutom sambon då). Kanske dags att skriva ett brev till utbildningsministern och påpeka att lärarna på hemkunskapslektionerna framledes ska skicka ut barnen med papper och penna till mataffärerna och skrivs upp alla ord de inte förstår och sedan ha det som underlag för den reviderade läroplanen!

Nu ska jag gå och ta ett glas alldeles vanlig klassisk homogeniserad mjölk.

Första blogginlägget

Notering

”Det här är ditt allra första inlägg. Klicka på Redigera-länken om du vill ändra eller ta bort det eller skriv ett nytt inlägg. Om du vill kan du använda det här inlägget till att berätta för dina läsare om varför du startade din blogg och vad du tänker göra med den.”

Tack WordPress! Jag förstår om ni vill vara pedagogiska men hur tänkte ni att jag ska använda ert inlägg till att berätta för mina läsare vad jag ska göra med bloggen?! Ni borde skrivit ”Det här är ett exempel på hur ett inlägg kan se ut, klicka på redigera-länken för att ta bort det här och skriv något eget. Du har inga läsare för du har precis startat bloggen”. Vill potentiella läsare som snubblar hit av ett misstag, (varför annars?) veta vad det här är för blogg så får de väl klicka sig runt – uppenbarligen vet personen hur man klickar på saker på en dator och läser text… Inte för att det finns någon information här än… Men ändå.