Hämta ut paket. (optimist vs. realist, inte pessimism)

Realisten: kan vi ta sällskap och hämta ut paketet? Har vi någon Ikeakasse att bära i?

Optimisten: jag är dödstrött och behöver vila. Du klarar det själv, det kan inte vara så stort.

Realisten: ok, jag kan gå själv men det får inte plats i en vanlig påse.

Optimisten: jo det borde det göra

Realisten : nej… Det kommer inte gå ner i en vanlig påse.

{Hämtar paketet}

DSC_0026.JPG

(fundering: är det slutresultatet/facit som avgör vem av optimisten och pessimisten som egentligen var realist?)

Långsiktiga planer

Det här med att ha långsiktiga planer. Har du inga planer kan du lätt ses som en oansvarig dagdrivare utan ambitioner. Hur ska du kunna uppnå något med ditt liv? De flesta större förändringar i livet som vi önskar eller vill uppnå tar tid och behöver därmed rimligen planeras inför på ett eller annat sätt.

Men.

Har du långsiktiga planer så kan du ses som en person som är alltför insnöad på ett spår och inte kan njuta av nuet. Det vill säga om du verkligen satsar intensivt. Men att ha långsiktiga planer generellt innebär ofta även att du, eller någon/något, inte når dem för att så mycket hinner hända på vägen fram till målet att målet blir omöjligt eller inte längre känns relevant.

Så… Vad är ett rimligt långsiktigt mål?

fb_img_1485158097192

Citat av Peter Währborg

Citat hämtat ur tidningskrönikan ”Jag är en glad pessimist” av Peter Währborg, stressforskare och tisdagskrönikör i GP. 160626

Albert Einstein lär ha sagt att endast två saker är oändliga, nämligen universum och mänsklig dumhet. Och då var han ändå inte helt säker på det förstnämnda. Detsamma torde gälla för människans grymhet. Möjligen är det bästa beviset för att det finns intelligent liv någon annanstans i universum, att de inte har tagit kontakt med oss.

[För artikeln i helhet – klicka här]

Dygnet runt pessimist -drömmar

Jourhavande pessimist är igång dygnet runt, både för er där ute och för sig själv. Tack hjärnan för att du tar över när jag sover. Djävligt schysst.

Inatt drömde jag att bokmärket fallit ur boken jag läser. Det är en tjock bok, sådär 1350 sidor kom jag fram till. Frustrerande att försöka hitta tillbaka till vart jag var. Och när jag precis börjat identifiera ungefär vilket det aktuella kapitlet var så blir jag störd  slår ihop boken och får börja om. Hittar rätt del av boken igen och slänger in ett bokmärke för att leta fram exakt sida senare – eftersom jag hade bråttom någonstans.

Mina böcker är viktiga, ge fan i att dem när jag sover Hjärnan.

Sen att jag drömde att jag satt hukad och kissade utomhus och det sprutade urin bokstavligen talat överallt. På fötterna. På byxorna. På jacka. OCH I ANSIKTET…  I ansiktet. Seriöst Hjärnan, hur sjukligt tillsnurrad är du?! Vilken kvinnas anatomi är ens byggd så att det ens finns en realistisk möjlighet att ett sådant scenario skulle kunna inträffa?

Nattsömnens huvudsyfte är att kropp och sinne ska få vila, återhämta sig och bli redo att klara av ytterligare en dag i den krävande verklighet vi alla traskar runt i. Men du Hjärnan. Du har en ondskefull plan. Jag genomskådar dig. Du håller igång dygnet runt, du stressar mig, du försöker köra slut på mig långsamt så att jag ska bli galen som don Quijote och dö ensam inspärrad på ett dårhus. Well done  smart plan. Men nu kom jag på dig.

Å andra sidan. Är man jourhavande pessimist så ska man väl leva upp till namnet. Låt oss se i natt Hjärnan vad du kan komma på. Jag är redo.

Konvertering till valross pågår

Första dagen på nya året. 2017.
Nyårsafton var fyllt med människor som önskade varandra gott nytt år. Jag tänkte tyst för mig själv: ‘Vi får väl se…’

Nyårsdagen: Meddelar världen att jag nu har påbörjat konverteringen till valross. Jag är trött och lagom butter. Igår kväll stod jag upprätt och hade specialinköpta underkläder som skulle platta till magen så att klänningen som legat i garderoben skulle bli använd för första gången. Sminkad, håret uppsatt och en något falsk men hyfsad siluett. Idag är en annan historia. Jag är plufsig och tjock och har stationerat mig i soffan. Huden på benen ser ut som en blandning mellan en krackelerad saltöken och elefanthud – tack vinterluften för det. Solen skiner vackert ute vilket gör att persiennen dras ned för att slippa bli bländad. Finner inte riktigt någon lockelse i att krypa ur högen med mjukiskläder och bli en någorlunda presentabel vuxen människa på vinterpromenad. Jag vet att jag borde men jag är mitt uppe i starten på konvertering till valross så jag blir troligen kvar i soffan. Detta är ett väldigt viktigt projekt. Kanske har mustaschen och huggtänderna hunnit växa ut lagom tills dess att omvärlden ställer krav på mig att bli social – då kan jag bara stirra oförstående tillbaka och ge ifrån mig ett otydligt grymtande. Det är svårt att vara delaktig i ett socialt samtal med betar i käften, det förstår väl alla. Och vem har någonsin krävt av en valross att de ska ta ansvar för städning, åka till jobbet (ha möten, pappersarbete) och allt annat man ska och borde?! Nä Valrossars natur är nog mer att vara feta, äta lite, ta det lugnt. Och ha hud som tål vinterkyla.

valross